Kartlägg orosmolnen
18 januari,
2009
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Dålig lönsamhet, personalproblem, problem i familjen . . . Orosmolnen är många. Lär dig här att kartlägga dem, så att du inte oroar dig i onödan.
Visst är det viktigt med omvärldsbevakning, ansvarstagande och försiktighet i kristid. Men när krisen är över kan vi ofta - om vi tänker tillbaka - konstatera att det egentligen var själva oron som drabbade oss värst.
Oron tar massor av energi utan att ge något tillbaka. Den gör dig inte klokare, den får dig inte att fatta bättre beslut och den ger dig ingen sinnesro.
Daniel Bruchfeld, psykoterapeut med kognitiv-beteendeinriktning och överläkare i psykiatri, avråder bestämt från de vanligaste knep som de flesta av oss tar till för att överlista oron.
Så här råder han:
Så vad får du göra i stället? Sitta med armarna i kors och låta katastrofen härja fritt?
- Lösningen är att lära sig leva med oron, acceptera att den finns där och stå ut med den utan att förneka den, säger Daniel Bruchfeld.
Han ger en bild av oron som ett träd med många grenar. Stammen kan vara tanken att finanskrisen ser farlig ut för mig?. Sedan växer nya tankar ut som grenar. Den första grenen kan handla om att bensinen blir omöjligt dyr att köpa, nästa om huspriserna och de egna bostadslånen och en tredje om konkurs och arbetslöshet.
- Vi är ofta ytliga i vårt sätt att oroa oss. Vi gör tankehopp från den ena orosgrenen till den andra och tillbaka igen utan att tänka någon av tankarna fullt ut.
På så sätt tror vi att vi bromsar oron. Men resultatet blir det motsatta - vi föder och göder den.
En vanlig (och verkningslös) strategi är att söka säkerhet genom kunskap. Du jagar alla fakta om det som oroar dig, lusläser ekonomitidningarna och bevakar aktiekurserna varje minut.
- Men det leder bara till en falsk känsla av kontroll, säger Daniel Bruchfeld.
- Andra försök är att tänka tröstetankar och intala sig att det är inte så farligt egentligen. Men det ger inga längre stunder av lugn. Du distraherar bara dig själv utan att lösa problemet.
Så hur ser lösningen ut från terapeuten?
- Ställ dig själv frågan "vad är det värsta som kan hända"? Låt säga att du tvingas sälja huset med förlust. Hur skulle det kännas? Var skulle du bo i stället? Kan du stå ut med det?
Skapa katastrofscenarier på de områden som oroar dig genom att dra tankarna till sin spets. Då tänker du tanken hela vägen. Värre kan det i alla fall inte bli.
Vad vinner jag på att tänka så?
- Du bryter mönstret och inser att vad som än händer så kommer du att överleva. Det bidrar till avkatastrofiering och acceptans.
- Oron göds av tanken att man ska kunna kontrollera framtiden. Men det är omöjligt. Vi ägnar massor av energi åt att sia om det som ingen kan förutse. Och ju mer vi försöker behärska oron desto mer triggar vi den, säger Daniel Bruchfeld.
Ledarskapstränaren Göran Viren Sjögren angriper problemet med metoden Nonviolent Communication, NVC, som är utvecklad av den amerikanske psykologiprofessorn Marshall B Rosenberg.
NVC-teorin säger att dina tankar och känslor döljer behov som du har här och nu. Om du klarar att stanna upp, bevittna tanken eller känslan och förstå behovet bakom så har du lyckats bli medvetet närvarande. Den närvaron är läkande genom att du får kontakt med dig själv.
- Oro för finanskris och lågkonjunktur kan vara en signal om att du behöver trygghet och skydd för dig själv, eller kanske behov av omsorg om din familj, säger Göran Viren Sjögren.
- Stark oro påverkar ofta andra grundbehov i ditt liv, som sömn, glädje och harmoni. Då betalar du ett högt pris.
Men hur bryter jag mönstret?
- Försök stanna upp mitt i steget och fråga dig vad är verklighet just nu? Vad kan du observera som objektiv sanning? Är du försatt i konkurs? Nej, verkligheten just nu är snarare att du har orostankar i huvudet.
Rädslan för försörjning och överlevnad sitter djupt.
- Men all rädsla handlar ju inte om överlevnad. Det kan också vara behoven av status, meningsfullhet, uppskattning och respekt som vi upplever som hotade. Om du lyckas formulera de behoven kan du bli kreativ och hitta nya sätt att tillfredställa dem. Plötsligt kanske du ser att ditt nuvarande jobb inte är enda sättet att få den där uppskattningen och respekten, säger Göran Viren Sjögren.
ARTIKELN UPPDATERAD 2014-11-14.
Visst är det viktigt med omvärldsbevakning, ansvarstagande och försiktighet i kristid. Men när krisen är över kan vi ofta - om vi tänker tillbaka - konstatera att det egentligen var själva oron som drabbade oss värst.
Oron tar massor av energi utan att ge något tillbaka. Den gör dig inte klokare, den får dig inte att fatta bättre beslut och den ger dig ingen sinnesro.
Daniel Bruchfeld, psykoterapeut med kognitiv-beteendeinriktning och överläkare i psykiatri, avråder bestämt från de vanligaste knep som de flesta av oss tar till för att överlista oron.
Så här råder han:
- Tänk inte positivt.
- Försök inte trösta dig själv.
- Försök inte distrahera dig själv.
- Ta inte till säkerhetsbeteenden.
- Se upp för åtgärdshysteri.
Så vad får du göra i stället? Sitta med armarna i kors och låta katastrofen härja fritt?
- Lösningen är att lära sig leva med oron, acceptera att den finns där och stå ut med den utan att förneka den, säger Daniel Bruchfeld.
Han ger en bild av oron som ett träd med många grenar. Stammen kan vara tanken att finanskrisen ser farlig ut för mig?. Sedan växer nya tankar ut som grenar. Den första grenen kan handla om att bensinen blir omöjligt dyr att köpa, nästa om huspriserna och de egna bostadslånen och en tredje om konkurs och arbetslöshet.
- Vi är ofta ytliga i vårt sätt att oroa oss. Vi gör tankehopp från den ena orosgrenen till den andra och tillbaka igen utan att tänka någon av tankarna fullt ut.
På så sätt tror vi att vi bromsar oron. Men resultatet blir det motsatta - vi föder och göder den.
En vanlig (och verkningslös) strategi är att söka säkerhet genom kunskap. Du jagar alla fakta om det som oroar dig, lusläser ekonomitidningarna och bevakar aktiekurserna varje minut.
- Men det leder bara till en falsk känsla av kontroll, säger Daniel Bruchfeld.
- Andra försök är att tänka tröstetankar och intala sig att det är inte så farligt egentligen. Men det ger inga längre stunder av lugn. Du distraherar bara dig själv utan att lösa problemet.
Så hur ser lösningen ut från terapeuten?
- Ställ dig själv frågan "vad är det värsta som kan hända"? Låt säga att du tvingas sälja huset med förlust. Hur skulle det kännas? Var skulle du bo i stället? Kan du stå ut med det?
Skapa katastrofscenarier på de områden som oroar dig genom att dra tankarna till sin spets. Då tänker du tanken hela vägen. Värre kan det i alla fall inte bli.
Vad vinner jag på att tänka så?
- Du bryter mönstret och inser att vad som än händer så kommer du att överleva. Det bidrar till avkatastrofiering och acceptans.
- Oron göds av tanken att man ska kunna kontrollera framtiden. Men det är omöjligt. Vi ägnar massor av energi åt att sia om det som ingen kan förutse. Och ju mer vi försöker behärska oron desto mer triggar vi den, säger Daniel Bruchfeld.
Ledarskapstränaren Göran Viren Sjögren angriper problemet med metoden Nonviolent Communication, NVC, som är utvecklad av den amerikanske psykologiprofessorn Marshall B Rosenberg.
NVC-teorin säger att dina tankar och känslor döljer behov som du har här och nu. Om du klarar att stanna upp, bevittna tanken eller känslan och förstå behovet bakom så har du lyckats bli medvetet närvarande. Den närvaron är läkande genom att du får kontakt med dig själv.
- Oro för finanskris och lågkonjunktur kan vara en signal om att du behöver trygghet och skydd för dig själv, eller kanske behov av omsorg om din familj, säger Göran Viren Sjögren.
- Stark oro påverkar ofta andra grundbehov i ditt liv, som sömn, glädje och harmoni. Då betalar du ett högt pris.
Men hur bryter jag mönstret?
- Försök stanna upp mitt i steget och fråga dig vad är verklighet just nu? Vad kan du observera som objektiv sanning? Är du försatt i konkurs? Nej, verkligheten just nu är snarare att du har orostankar i huvudet.
Rädslan för försörjning och överlevnad sitter djupt.
- Men all rädsla handlar ju inte om överlevnad. Det kan också vara behoven av status, meningsfullhet, uppskattning och respekt som vi upplever som hotade. Om du lyckas formulera de behoven kan du bli kreativ och hitta nya sätt att tillfredställa dem. Plötsligt kanske du ser att ditt nuvarande jobb inte är enda sättet att få den där uppskattningen och respekten, säger Göran Viren Sjögren.
ARTIKELN UPPDATERAD 2014-11-14.
