Inspiration
Mattias Klum: ”Det var det absolut avgörande ögonblicket”
23 november,
2015
•
2 minuters läsning
När världsberömde fotografen Mattias Klum växte upp var inte hans drömyrken helt uppskattade hos föräldrarna.
–Trummis eller fotograf fick inte mina föräldrar att jubla direkt.
Men ett avgörande ögonblick på ett ålderdomshem fick honom att bestämma sig.Mattias Klum har mött isbjörnar, sett otroliga miljöer och visat världen den ofantliga miljöförstöring som pågår. Men bland alla möten genom livet minns han ändå ett extra mycket.
– När mina föräldrar, dödströtta med skavsår i öronen efter allt mitt tjat, uppmuntrade mig till att föreläsa och visa mina bilder för andra slog jag till, berättar han.
Han, som då var nybliven tonåring, gick till närmaste ålderdomshem i Uppsala och frågade om han fick gästa och visa bilder. Överlycklig för 125 kronor och fika som betalning mötte han de äldre.
– Jag visade musiksatta bilder, pratade – och de flesta somnade tidigt. Men efteråt kom en äldre dam fram till mig och tog riktigt tag i mig som bara äldre gör och sa: ”Jag är blind.” Toppen, tänkte jag efter att ha visat en massa bilder. Men så sa hon något absolut avgörande: ”Jag trodde aldrig mer jag skulle få uppleva min barndoms somrar. Men när du berättade med dina bilder och musik fick jag det.” Och så grät hon.
Det var det avgörande ögonblicket för Klum. Om han tvekat om sitt framtida yrkesval tidigare, med många kritiker runt omkring sig, så visste han där och då.
– Det här är värdens bästa jobb. Om jag kan beröra någon så att det fastnar i hjärtat så har jag lyckats.
Mattias Klum berättar om den revanschlusta som funnits i honom under hela karriären.
– Jag fick så många nej i början. Men när man uppnår något som någon säger är omöjligt – då kör man bara på.
Att miljön och naturen är prio ett märks tydligt i hans arbete.
– Nu börjar naturen skicka fakturor tillbaka till vår ekonomi. Och det börjar bli dyrt för oss – med översvämningar och torka, säger han och lyfter ett varningens finger och visar också bilder på ett förstört och skövlat Borneo.
Ett Borneo som har förändrats radikalt efter hans många resor dit.
–Trummis eller fotograf fick inte mina föräldrar att jubla direkt.
Men ett avgörande ögonblick på ett ålderdomshem fick honom att bestämma sig.Mattias Klum har mött isbjörnar, sett otroliga miljöer och visat världen den ofantliga miljöförstöring som pågår. Men bland alla möten genom livet minns han ändå ett extra mycket.
– När mina föräldrar, dödströtta med skavsår i öronen efter allt mitt tjat, uppmuntrade mig till att föreläsa och visa mina bilder för andra slog jag till, berättar han.
Han, som då var nybliven tonåring, gick till närmaste ålderdomshem i Uppsala och frågade om han fick gästa och visa bilder. Överlycklig för 125 kronor och fika som betalning mötte han de äldre.
– Jag visade musiksatta bilder, pratade – och de flesta somnade tidigt. Men efteråt kom en äldre dam fram till mig och tog riktigt tag i mig som bara äldre gör och sa: ”Jag är blind.” Toppen, tänkte jag efter att ha visat en massa bilder. Men så sa hon något absolut avgörande: ”Jag trodde aldrig mer jag skulle få uppleva min barndoms somrar. Men när du berättade med dina bilder och musik fick jag det.” Och så grät hon.
Det var det avgörande ögonblicket för Klum. Om han tvekat om sitt framtida yrkesval tidigare, med många kritiker runt omkring sig, så visste han där och då.
– Det här är värdens bästa jobb. Om jag kan beröra någon så att det fastnar i hjärtat så har jag lyckats.
Har fått många nej
Mattias Klum berättar om den revanschlusta som funnits i honom under hela karriären.
– Jag fick så många nej i början. Men när man uppnår något som någon säger är omöjligt – då kör man bara på.
Att miljön och naturen är prio ett märks tydligt i hans arbete.
– Nu börjar naturen skicka fakturor tillbaka till vår ekonomi. Och det börjar bli dyrt för oss – med översvämningar och torka, säger han och lyfter ett varningens finger och visar också bilder på ett förstört och skövlat Borneo.
Ett Borneo som har förändrats radikalt efter hans många resor dit.
