Nu får jag klara mig helt själv
6 mars,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
Den här krönikan tänkte jag skriva strax efter nyår. Den skulle handla en del om oro, lite om osäkerhet, men ändå sluta i tillförsikt och framtidstro. Nyåret markerade slutet på en snårskog av sidouppdrag och arvoderade intressen, som berikat mitt liv och hjälp mig ekonomiskt under fem års övergång från marknadsundersökare till redovisningskonsult (det måste inte ta så lång tid att byta bransch, men det är inte ovanligt att det gör det). Men nu var det obönhörligen slut. Nu skulle jag få all tid i världen att ägna mig åt bokföring och rådgivning till mikroföretag. Men skulle jag ha tillräckligt med kunder? Skulle intäkterna räcka? Skulle jag klara mitt uppehälle själv eller skulle jag bli tvungen att leva på min fru? Samma omsättning i företaget 2015 som 2014 skulle absolut inte räcka, det stod helt klart. Hoppet stod till att trenden skulle fortsätta, den där varje år sedan 2010, när jag började med bokföringen, varit bättre än det föregående.
Krönikan blev inte skriven strax efter nyår. Den blev inte ens skriven i januari. Det står faktiskt mars i kalendern nu när den äntligen når dina ögon. Vad hände egentligen? Tja, samma sak som brukar hända när en mikroföretagare satsar sin energi och kraft i en riktning. Just den saken som gör att en entreprenör aldrig behöver vara orolig inför starten av ett företag. Just den saken som många anställda i sin trygghetsiver vägrar förstå. Det blev mycket jobb!
Årets två första månader kanske inte är en värdig värdemätare för hur det kommer att gå på lång sikt. Det är naturligt att många vill ha sina bokslut och årsredovisningar färdiga så fort som möjligt, särskilt föreningar, som ska planera för årsmöten. I januari ska kontrolluppgifter för löner in till Skatteverket och det blev närmast en chock för mig när jag insåg hur många av mina kunder som faktisk har anställda. I februari ska sedan sista momsen för föregående år rapporteras in - både månads-, kvartals- och årsmoms - en extra viktig momsredovisning eftersom mer än halva bokslutet för ett litet företag är färdigt om denna moms görs rätt. Dessutom hade jag jobb kvar med några nya kunder som tillkommit i slutet av 2014.
Ändå började året med att två gamla kunder försvann. Inte av missnöje, men ändå. Men det kom nya. Och gamla kunder insåg att de kunde ha mer nytta av mig än de trott tidigare, vilket är underbart och givetvis kräver tid. Och jag kände att jag kunde och ville göra ett ännu bättre jobb än tidigare, nu när jag inte behövde rusa iväg till andra möten och sammanträden stup i kvarten.
Just nu är det lite lugnare, men det är förstås lugnet före stormen. I april och maj väntar bokslut och deklarationer och ju mer jag förberett detta i mars, desto smidigare går det senare i vår.
Hur det kommer att gå ekonomiskt återstår att se, även om omsättningen verkar fortsätta uppåt. Liksom många andra mikroföretagare är jag dålig på att ta betalt och liksom många andra har jag en del kunder som har svårt att betala mina fakturor i tid. Men det förtar inte känslan av att gjort helt rätt som kastat av mig allt annat för att kunna satsa på en enda verksamhet. Det sägs ibland att det är bra att ha flera ben att stå på, men om det gäller någon gång, så tror jag bara det gäller större företag, där man kan sätta olika personer på olika grenar av verksamheten. En singelentreprenör ska inte splittra sig. Genom att fokusera på en enda verksamhet kan man bli riktigt bra på den, man kan ligga i fas med kunderna och i framkant med utvecklingen. Den hängivenheten märker kunderna och då stannar de kvar och rekommenderar mig till sina kompisar. Det ska bli riktigt kul at fortsätta på den resan upp mot toppen!
Och ändå har jag redan börjat fundera på nya affärsidéer och skaffat mig nya obetalda sidouppdrag. Entreprenörssjälen går inte att kväsa. Fortsättning följer...
Krönikan blev inte skriven strax efter nyår. Den blev inte ens skriven i januari. Det står faktiskt mars i kalendern nu när den äntligen når dina ögon. Vad hände egentligen? Tja, samma sak som brukar hända när en mikroföretagare satsar sin energi och kraft i en riktning. Just den saken som gör att en entreprenör aldrig behöver vara orolig inför starten av ett företag. Just den saken som många anställda i sin trygghetsiver vägrar förstå. Det blev mycket jobb!
Årets två första månader kanske inte är en värdig värdemätare för hur det kommer att gå på lång sikt. Det är naturligt att många vill ha sina bokslut och årsredovisningar färdiga så fort som möjligt, särskilt föreningar, som ska planera för årsmöten. I januari ska kontrolluppgifter för löner in till Skatteverket och det blev närmast en chock för mig när jag insåg hur många av mina kunder som faktisk har anställda. I februari ska sedan sista momsen för föregående år rapporteras in - både månads-, kvartals- och årsmoms - en extra viktig momsredovisning eftersom mer än halva bokslutet för ett litet företag är färdigt om denna moms görs rätt. Dessutom hade jag jobb kvar med några nya kunder som tillkommit i slutet av 2014.
Ändå började året med att två gamla kunder försvann. Inte av missnöje, men ändå. Men det kom nya. Och gamla kunder insåg att de kunde ha mer nytta av mig än de trott tidigare, vilket är underbart och givetvis kräver tid. Och jag kände att jag kunde och ville göra ett ännu bättre jobb än tidigare, nu när jag inte behövde rusa iväg till andra möten och sammanträden stup i kvarten.
Just nu är det lite lugnare, men det är förstås lugnet före stormen. I april och maj väntar bokslut och deklarationer och ju mer jag förberett detta i mars, desto smidigare går det senare i vår.
Hur det kommer att gå ekonomiskt återstår att se, även om omsättningen verkar fortsätta uppåt. Liksom många andra mikroföretagare är jag dålig på att ta betalt och liksom många andra har jag en del kunder som har svårt att betala mina fakturor i tid. Men det förtar inte känslan av att gjort helt rätt som kastat av mig allt annat för att kunna satsa på en enda verksamhet. Det sägs ibland att det är bra att ha flera ben att stå på, men om det gäller någon gång, så tror jag bara det gäller större företag, där man kan sätta olika personer på olika grenar av verksamheten. En singelentreprenör ska inte splittra sig. Genom att fokusera på en enda verksamhet kan man bli riktigt bra på den, man kan ligga i fas med kunderna och i framkant med utvecklingen. Den hängivenheten märker kunderna och då stannar de kvar och rekommenderar mig till sina kompisar. Det ska bli riktigt kul at fortsätta på den resan upp mot toppen!
Och ändå har jag redan börjat fundera på nya affärsidéer och skaffat mig nya obetalda sidouppdrag. Entreprenörssjälen går inte att kväsa. Fortsättning följer...
