Syskonen driver gården vidare efter pappans död
19 oktober,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Fem syskon Persson, mellan 14 och 26 år, har valt att driva Lida gård i Västergötland vidare efter att deras pappa dog. Med 450 kor, 230 hektar åker och 140 hektar skog finns det en hel del att göra för åttonde generationens unga lantbrukare.
För äldsta systern Lina, 26 år, innebar det en stor livsomställning när hon avbröt sina studier i statsvetenskap för att driva släktgården vidare.
– Det var ändå inte ett svårt beslut att fatta. Vi är åttonde generationen och har mycket historia här, så det var en självklarhet att låta gården leva vidare. Nu levererar vi mjölk till det lokala Gäsene mejeri som har legat på ett bra mjölkpris jämfört med Arla. Hade vi levererat till Arla hade vi nog funderat mer om det här hade gått, säger hon.
Pappa Stefan gick bort i sviterna efter en hjärntumör för tre år sedan och någon press från honom att jobba vidare med gården fanns aldrig.
– Han har alltid uppmuntrat oss till att göra det vi själva känner för. Pappa var fruktansvärt insatt i allt som hände och trots långa dagar på gården tittade han alltid på nyheter och lyssnade på radio. Han gillade verkligen att jag studerade vidare.
När Lina och de två äldsta syskonen ändå bestämde sig för att driva gården vidare bestämde de sig också snart för att försöka ha en fritid och ett liv utanför gården.
– För pappa var gårdens han stora intresse, hans allt, men vi ville inte jobba dygnet runt, även om det blir långa dagar och mycket jobb nu också.
Uppdelningen har gått bra och Lina ser hur de två yngsta syskonen som nu går i högstadiet och gymnasiet är sugna på att arbeta vid gården. Vilket också öppnar upp för hennes egna drömmar på sikt.
– Förr hade jag som mål att ta examen i statsvetenskap innan jag fyllde 25. Nu har jag flyttat fram det till innan jag fyller 30. Jag har bara en termin kvar så det ska nog gå.
Hur ser du annars på framtiden?
– Det är alltid det svåra. Men jag hoppas kunna få min examen och sedan testar jag jättegärna på att jobba med annat. Men det som alltid värderas högst är gården. Att vi aldrig riskerar den.
För äldsta systern Lina, 26 år, innebar det en stor livsomställning när hon avbröt sina studier i statsvetenskap för att driva släktgården vidare.
– Det var ändå inte ett svårt beslut att fatta. Vi är åttonde generationen och har mycket historia här, så det var en självklarhet att låta gården leva vidare. Nu levererar vi mjölk till det lokala Gäsene mejeri som har legat på ett bra mjölkpris jämfört med Arla. Hade vi levererat till Arla hade vi nog funderat mer om det här hade gått, säger hon.
Pappa Stefan gick bort i sviterna efter en hjärntumör för tre år sedan och någon press från honom att jobba vidare med gården fanns aldrig.
– Han har alltid uppmuntrat oss till att göra det vi själva känner för. Pappa var fruktansvärt insatt i allt som hände och trots långa dagar på gården tittade han alltid på nyheter och lyssnade på radio. Han gillade verkligen att jag studerade vidare.
När Lina och de två äldsta syskonen ändå bestämde sig för att driva gården vidare bestämde de sig också snart för att försöka ha en fritid och ett liv utanför gården.
– För pappa var gårdens han stora intresse, hans allt, men vi ville inte jobba dygnet runt, även om det blir långa dagar och mycket jobb nu också.
Uppdelningen har gått bra och Lina ser hur de två yngsta syskonen som nu går i högstadiet och gymnasiet är sugna på att arbeta vid gården. Vilket också öppnar upp för hennes egna drömmar på sikt.
– Förr hade jag som mål att ta examen i statsvetenskap innan jag fyllde 25. Nu har jag flyttat fram det till innan jag fyller 30. Jag har bara en termin kvar så det ska nog gå.
Hur ser du annars på framtiden?
– Det är alltid det svåra. Men jag hoppas kunna få min examen och sedan testar jag jättegärna på att jobba med annat. Men det som alltid värderas högst är gården. Att vi aldrig riskerar den.
Linas tips till andra som hamnar i liknande vägval i livet
- Tänk att ingenting är omöjligt
– Pappa fick diagnosen att han skulle leva några månader till och han levde två år. Hans vilja att leva hjälpte till att han faktiskt levde ett par år till. Han har också alltid sagt: “Ös på bara!” och är det något som du brinner för så våga chansa – det går oftast bra. - Lita på dig själv
– Efter att pappa dog har vi haft många andra vuxna som kunnat vägleda oss, vilket har varit väldigt värdefullt. Men ibland måste man lita på sig själv, även om man bara är i 20-årsåldern. Ibland måste du gå på din egen magkänsla.
