I den här bloggen har jag beskyllt politikerna för att betrakta oss småföretagare som soptunnor. Jag har belyst farorna med företagande och efterlyft förbättringar. Inte bara här utan i debattartiklar i andra tidningar och i samtal med åtskilliga politiker.

Ingen har lyssnat. Låt mig prova ett mer positivt angreppssätt, genom att förklara vad som gör att människor blir företagare, trots allt ansvar och alla risker. Detta finns grundligt belagt i forskning. Som politikerna har valt att bortse från.

Det centrala för de flesta småföretagare är kontroll över sitt eget arbete och sin egen affärsidé. För mig tror jag att det började redan i skolan. Jag var nyfiken, blev lätt besatt av olika ämnen och en sån där avskyvärd plugghäst.

I mellanstadiet drabbades jag av den moderna skolan med grupparbeten. Grupparbete innebär att några arbetar, medan andra glider med och tar åt sig äran om resultatet blir bra. Eller skyller ifrån sig om det blev mindre bra.

Så fortsätter det genom livet. På varje arbetsplats, i varje förening, är det ett fåtal som kommer med idéer, tar initiativ och ser till att uppgifterna blir slutförda. Majoriteten glider med, solar sig i glansen och skyller vid behov på någon annan.

Vi är alla glidare i något avseende. Den ambitiöse på jobben kan vara den undflyende som knappt betalar medlemsavgiften i föreningen. Det går inte att vara hundra procent fokuserads på allt. Vi prioriterar vad som är viktigt här i livet. Övrigt gör vi för att vi måste och lägger ned minsta möjliga energi på.

För många småföretagare är arbetet  centralt. Det är vad vi brinner för, det är vad som ger oss tillfredsställelse. Och vi far illa av att se våra idéer malas ned i en tjattrande organisation för att slutligen försvinna i konsensusträsket.

Därför har de flesta av oss småföretagare lämnat en anställning och med öppna ögon iklätt oss ett ansvar och tagit ekonomiska risker långt större än vad någon A-skattare utsätter sig för.

Kloka politiker borde bygga näringslivspolitiken för företagarnas fundamentala drivkrafter: Kontroll över sitt arbete och sina affärsidéer. Om man gör det så finns möjligheten att frigöra en enorm kraft och visa andra, som av rena försörjningsskäl stannar kvar i dåliga anställningar, att eget företagande är en framkomlig väg att förverkliga sina drömmer.

Du som läser det här, känner du igen dig? Eller har jag och forskarna fullständigt missuppfattat sakernas tillstånd? Skriv din åsikt i kommentarfältet.