Tillväxtverket redovisar företagare som inte finns
15 mars,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Tillväxtverket har i dagarna publicerat sin stora undersökning Entreprenörskapsbarometern 2012. I den kan man läsa att var tredje svensk kan tänka sig att bli företagare och att var tionde redan är det.
Ingen av uppgifterna stämmer.
Vi börjar med företagarnas andel av arbetskraften. Enligt SCB (AKU 4:e kvartalet 2012) finns i Sverige 497 300 företagare och medhjälpande familjemedlemmar. Medhjälpare är boende i företagarens hushåll 16-74 år som utfört minst en timmes oavlönat arbete i företaget under den period som undersökningen gjordes. Antalet har varit relativt oförändrat sedan 1990-talet.
Som jag tidigare skrivit är det verkliga antalet företagare färre än 250 000, mindre än fem procent av arbetskraften. För seriösa forskare är det här ingen nyhet. En av de ledande inom området är docent Karl Wennberg, vice VD för näringslivets forskningsinstitut Ratio. I en artikel, som jag ska återkomma till, skriver han så här:
"Jämfört med andra EU-länder har relativt få svenskar sin huvudsakliga inkomst från företagande".
Det är olyckligt att ansvarig myndighet så kraftigt överdriver företagandet i Sverige.
När det gäller att var tredje svensk kan tänka sig att bli företagare, har jag ingen statistik att sätta emot. Däremot är det väl dokumenterat hur undersökningar fungerar. Vi människor har vårt fokus inom snäva områden som berör oss och våra närmaste. Det är bara inom dessa områden som vi har genomtänkta åsikter. I övrigt konstruerar vi ett svar om vi får frågan, inte utifrån vad vi själva tycker utan efter vad vi tror är rätt svar.
För de allra flesta svenskar är jobbet ett sätt att få lön, ledigt och arbetskamrater. Jobbet är en möjliggörare för våra intressen. Det kan vara familjen, husbilen, segling, julhelgen i Thailand eller golf. Företagande finns inte med på kartan för flertalet svenskar, av det enkla skälet att det är för riskabelt och kräver så mycket engagemang att viktigare aktiviteter blir lidande.
Men när Tillväxtverket ringer och frågar, då vet alla som följer med i debatten att rätt svar är att man skulle kunna tänka sig att bli företagare. Och sedan går man vidare i livet som anställd, utan att ens överväga att säga upp sig och skaffa F-skattsedel.
Det vore en fördel om Tillväxtverket tittade på verkligheten istället för att leverera den statistik som regeringen efterfrågar.
Mer om undersökningen läser du här.
Ingen av uppgifterna stämmer.
Vi börjar med företagarnas andel av arbetskraften. Enligt SCB (AKU 4:e kvartalet 2012) finns i Sverige 497 300 företagare och medhjälpande familjemedlemmar. Medhjälpare är boende i företagarens hushåll 16-74 år som utfört minst en timmes oavlönat arbete i företaget under den period som undersökningen gjordes. Antalet har varit relativt oförändrat sedan 1990-talet.
Som jag tidigare skrivit är det verkliga antalet företagare färre än 250 000, mindre än fem procent av arbetskraften. För seriösa forskare är det här ingen nyhet. En av de ledande inom området är docent Karl Wennberg, vice VD för näringslivets forskningsinstitut Ratio. I en artikel, som jag ska återkomma till, skriver han så här:
"Jämfört med andra EU-länder har relativt få svenskar sin huvudsakliga inkomst från företagande".
Det är olyckligt att ansvarig myndighet så kraftigt överdriver företagandet i Sverige.
När det gäller att var tredje svensk kan tänka sig att bli företagare, har jag ingen statistik att sätta emot. Däremot är det väl dokumenterat hur undersökningar fungerar. Vi människor har vårt fokus inom snäva områden som berör oss och våra närmaste. Det är bara inom dessa områden som vi har genomtänkta åsikter. I övrigt konstruerar vi ett svar om vi får frågan, inte utifrån vad vi själva tycker utan efter vad vi tror är rätt svar.
För de allra flesta svenskar är jobbet ett sätt att få lön, ledigt och arbetskamrater. Jobbet är en möjliggörare för våra intressen. Det kan vara familjen, husbilen, segling, julhelgen i Thailand eller golf. Företagande finns inte med på kartan för flertalet svenskar, av det enkla skälet att det är för riskabelt och kräver så mycket engagemang att viktigare aktiviteter blir lidande.
Men när Tillväxtverket ringer och frågar, då vet alla som följer med i debatten att rätt svar är att man skulle kunna tänka sig att bli företagare. Och sedan går man vidare i livet som anställd, utan att ens överväga att säga upp sig och skaffa F-skattsedel.
Det vore en fördel om Tillväxtverket tittade på verkligheten istället för att leverera den statistik som regeringen efterfrågar.
Mer om undersökningen läser du här.
