Varför är det bara mammor som ska sätta företaget på paus?
8 oktober,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag träffade häromdagen en företagarkompis som byggt upp flera framgångsrika företag. Hon är gravid och jag frågade hur hon mådde.
– Okej, sa hon. Men jag är trött på alla som dömer mig för att jag vill driva mina företag samtidigt som jag har barn.
Hon berättade att människor plötsligt skulle ha åsikter om hennes föräldraledighet, som skulle bli ganska kort och lämnas över till pappan. Det var höjda ögonbryn, små pikar – och ”välmenande” råd om att småbarnsåren ju så snabbt är förbi.
– Vill du inte vara med barnet så mycket som möjligt? sa man med orolig min.
Liknande märkligheter har jag själv varit med om. Jag har inte barn, men när framtida föräldraledighet kommer på tapeten svarar jag att vi ska försöka hjälpas åt. Jag driver ju numera företag och han är anställd. Att bara försvinna ett helt år är svårt för mig.
Tydligen är detta provocerande, till och med bland vänner. Jag har fått kommentarer som: ”Du kanske inte borde skaffa barn om du ändå inte vill ha det” (jo, det är sant) och ”Barnet är väl ändå viktigare än företaget?”
Klart att ett barn alltid är viktigast – även fast vi väl alla ser våra företag som små bebisar. Men varför måste det ena utesluta det andra? Och varför är det bara mammor som förväntas pausa företaget för att helhjärtat gå upp i rollen som Mamma med stort M?
Detta är inget påhopp mot män, bitska kommentarer kan komma från båda könen.
Men jag undrar vad fenomenet kommer ifrån. Troligtvis handlar det om rädsla. Det är alltid lite obehagligt med människor som går mot normen, om det så bara är något så simpelt som att dela föräldraledigheten lika.
Kanske känner sig vissa påhoppade. Någon annans sätt att leva kan tolkas som kritik mot det egna.
Oavsett vad, kan vi inte bara spika en gång för alla: låt alla välja själva! Låt både mammor och pappor driva eget på sitt sätt. Låt oss ge alla företagare, med eller utan barn, pepp och stöd. Vi om några vet ju hur väl det behövs.
Detta gäller för övrigt även politikerna. De orättvisa reglerna för föräldrapenning måste göras om totalt. Idag är de, precis som med A-kassan, anpassade efter anställda. För företagare kan det innebära rena lotteriet med föräldrapenningen. Vinnaren är den som kan hävda sin rätt på bästa sätt.
Det finns också orättvisor mellan den som har aktiebolag och enskild firma. En utredning är igångsatt av regeringen. Låt oss nu kämpa för att den resulterar i konkret handling.
Så länge tänker jag inspireras av driftiga egenföretagaren och Driva Eget-läsaren Angeli Sjöström Hederberg som precis släppt sin bok Föräldraprenör. Jag hoppas att jag själv blir en sådan någon dag i framtiden, så att jag kan bolla både bebis och firma.
Vad är dina erfarenheter kring detta? Lämna gärna en kommentar!
– Okej, sa hon. Men jag är trött på alla som dömer mig för att jag vill driva mina företag samtidigt som jag har barn.
Hon berättade att människor plötsligt skulle ha åsikter om hennes föräldraledighet, som skulle bli ganska kort och lämnas över till pappan. Det var höjda ögonbryn, små pikar – och ”välmenande” råd om att småbarnsåren ju så snabbt är förbi.
– Vill du inte vara med barnet så mycket som möjligt? sa man med orolig min.
Liknande märkligheter har jag själv varit med om. Jag har inte barn, men när framtida föräldraledighet kommer på tapeten svarar jag att vi ska försöka hjälpas åt. Jag driver ju numera företag och han är anställd. Att bara försvinna ett helt år är svårt för mig.
Tydligen är detta provocerande, till och med bland vänner. Jag har fått kommentarer som: ”Du kanske inte borde skaffa barn om du ändå inte vill ha det” (jo, det är sant) och ”Barnet är väl ändå viktigare än företaget?”
Klart att ett barn alltid är viktigast – även fast vi väl alla ser våra företag som små bebisar. Men varför måste det ena utesluta det andra? Och varför är det bara mammor som förväntas pausa företaget för att helhjärtat gå upp i rollen som Mamma med stort M?
Detta är inget påhopp mot män, bitska kommentarer kan komma från båda könen.
Men jag undrar vad fenomenet kommer ifrån. Troligtvis handlar det om rädsla. Det är alltid lite obehagligt med människor som går mot normen, om det så bara är något så simpelt som att dela föräldraledigheten lika.
Kanske känner sig vissa påhoppade. Någon annans sätt att leva kan tolkas som kritik mot det egna.
Oavsett vad, kan vi inte bara spika en gång för alla: låt alla välja själva! Låt både mammor och pappor driva eget på sitt sätt. Låt oss ge alla företagare, med eller utan barn, pepp och stöd. Vi om några vet ju hur väl det behövs.
Detta gäller för övrigt även politikerna. De orättvisa reglerna för föräldrapenning måste göras om totalt. Idag är de, precis som med A-kassan, anpassade efter anställda. För företagare kan det innebära rena lotteriet med föräldrapenningen. Vinnaren är den som kan hävda sin rätt på bästa sätt.
Det finns också orättvisor mellan den som har aktiebolag och enskild firma. En utredning är igångsatt av regeringen. Låt oss nu kämpa för att den resulterar i konkret handling.
Så länge tänker jag inspireras av driftiga egenföretagaren och Driva Eget-läsaren Angeli Sjöström Hederberg som precis släppt sin bok Föräldraprenör. Jag hoppas att jag själv blir en sådan någon dag i framtiden, så att jag kan bolla både bebis och firma.
Vad är dina erfarenheter kring detta? Lämna gärna en kommentar!
