Att lyckas är att misslyckas
Det är ganska uppenbart att mina bloggar skiljer sig från mina bloggkollegors här på Driva eget. Det är bra. Jag har inga 8 tips att ge er eller en säljskola. Jag kan inte sånt tillräckligt bra även om jag självklart jobbar med det och lyckas hyfsat, Jag är skribent och podcastare. Möjligen kan jag bli digital entreprenör i vår på mer än ett sätt men det är osäkert hur. Men framförallt värnar jag om de mjuka värdena i företagandet och nu ska vi ta upp ett sådant.
Det händer aldrig andra
Du sitter där och läser i Driva Eget om ytterligare en framgångsrik entreprenör som just brutit sig igenom utomlands. Glättigt papper, Stomatolleende (Stomatol är en tandkräm från förr i världen), framgång skrivet över hela uppslaget. Precis bredvid ligger en, nej fan två, helvete ÅTTA fakturor som har sista betalningsdatum igår. Det gör ont nu. Det gör extra ont då Stomatolmannen blickar tillbaka på ditt trötta morgonansikte med sin tillika lyckade Stomatolkvinna vid sin sida. Inte fan var deras nysatsning på vad-det-nu-är-de-lyckats-med-och-som-just-gjort-att-de-kan-öppna-verksamhet-i-Kina ett misslyckande. Det var en riktig succé det. En succé kan man inte beskriva det du tramsade till här innan jul vars tänkta positiva effekter just nu är manifesterade i ÅTTA fakturor på ditt matbord signerade olika bolag som var och en önskar betalt nu. Den kortsiktiga vinsten du tänkt för den nya tweeken av bolaget uteblev och någonstans inom dig inser du att det är tillbaka till ritbordet som gäller med utebliven januarilön.
Någon annanstans i närheten av dig sitter någon som precis ansökt om konkurs. Inte för att affärsidén inte höll utanför att hon satsade tillsammans med fel person. Det gick inte att dela som de trodde. De såg sidor hos varandra som de aldrig såg då de var vänner. Inte konstigt. Vänner är inte familj men företag är familj där företaget är ens eget barn. Det här kommer smärta men hon kommer troligen ur det här med. Ett misslyckande? Ja. Men ingen förbannelse.
Misslyckandet är succéernas moder
Någonstans är det sånt här som händer. Men i alla fina entreprenörstidningar och entreprenörssiter så är det något man sällan nämner vilket jag anser är vansinne. Alla misslyckas ständigt och jämnt och det är precis det som gör att vi lär oss och kan gå vidare. Jag har själv ett havererat projekt bakom mig som kostat mig både tid, pengar och mycket mer men det finns absolut ingenting att tjäna på, att gnälla över det. Jag har en massa arbete jag borde låtit bli för det inte ledde någonvart men hur skulle jag lista ut det? Nu vet jag dock bättre.
Kanske kan man likna misslyckanden vid att förlora sin partner? Man lär av förlusten. Misslyckanden behöver inte vara så drastiska. Det kan handla om ÅTTA fakturor och ett återbesök till skrivbordet men normalt sett klarar du situationen och det är det här du älskar: företagandet. I det ryms missarna. Tänk bara på hur många affärsidéer du haft innan just den här lyckades.
Misslyckande är inget negativt i sig. Det är hur du hanterar det som spelar roll. Om något går fel försöker jag alltid se något positivt i det (något jag ganska gott lyckats överföra till min dotter vilket glädjer mig). Missar jag bussen försöker jag tänka: ”Okej. Då får jag lite mer tid att fundera på det där jag måste lösa.” Är det fullt med folk i bassängen då det är dags att simma tänker jag: ”De går snart och då får jag ju bassängen för mig själv”. Regnar det försöker jag tänka: ”Vad skönt det blir då jag kommer hem och får byta om till mjukisbrallor”. Jag är precis så där äckligt positiv som man inte vill att höra. I alla fall oftast. Men jag tror ni är likadana för som entreprenör är det det enda sättet att existera. Samtidigt måste man vara realist och se vad som de facto kan komma att hända om... Det stryper dock inte det positiva flödet. (Min kollega i min podcast Punschverandan tar det här ett steg för långt: om han skulle missa planet till hans utlandssemester pga vagnfel skulle han inte bli upprörd för han kan inget göra åt det. Där går min gräns.)
Lär av misstagen men ta dem inte till er själ. Det är det här som gör att just ni lyckas. För att ni misslyckas. Kom ihåg det nästa gång Stomatolmannen lyser upp er vardag. Han har också misslyckats. Men det talar man tyst om. Egentligen borde det startas en sida för just misslyckanden där man kunde hjälpa varandra.
PS
Btw: Idag skrev jag fel då jag skulle skriva LinkedIn. Det blev KinkedIn. En affärsidé dök upp ;) Troligen ett misslyckande ;)
