Det är svårt att vila bara för att det står att dagen är röd i almanackan. Särskilt för oss företagare, men jag har gjort det och nu ska jag berätta varför.


Jag minns (knappt) min pappa när jag var liten. För honom var julen perfekt för att ta igen allt på jobbet han inte hunnit med under året. Pappa Benny jobbade för att bli professor på universitetet, forskade, undervisade och skrev rapporter, samtidigt som han ville lyckas med sitt företag Skriptor.


Skriptors affärsidé byggde på en algoritm, ett program som kunde söka av och känna igen varumärken. Kunderna var patent- och registreringsbyråer som på uppdrag av andra företag "sökte" på varumärken. Detta speciella dataprogram som pappsen utvecklade under 60-och 70-talet kunde inte bara känna av de ord som har liknande stavning, utan också de som låter likadant. Om vi till exempel skulle vilja döpa vår nya läsk till Totta Toola, så säger programmet nej. Det blir för likt Coca Cola.


Båda dessa karriärer innebar mer än heltid och, som han konstaterar, priset han betalade var inte bara en familj - utan två. (Växelvist boende för barnen var inte uppfunnet då.) Relationen till båda fruarna, först den ena sedan den andra, försvann i ett jobbtöcken och plötsligt vaknande han upp en morgon och fick äntligen vara i fred för att jobba dygnet runt.


Jag vet inte om han skulle säga att han ångrar något i dag, han är inte den typen, men jag som känner min far misstänker att det var inte ett helt närvarande och medvetet val i alla lägen. Verkligheten och livet är väldigt ofta så att saker och ting bara blir, det kan nog de flesta hålla med om, särskilt konstigt nog,  för de som lever sina liv i en mer metateoretisk sfär.


För att väga upp stressiga perioder behövs mer praktiska. Det yin-mässiga i livet. Helst lite grann varje dag, definitivt varje vecka och gärna ett par veckor varje år, det ska jag lova mig själv att göra, både för min mentala och fysiska hälsa. I jul och nyår har jag varit med familjen, haft fester med kompisarna, sprungit i klubben och skidat runt berget Kalven i Tandådalen ett par gånger. Jag hoppas innerligt att du som läser det här gör något liknande eller det du tycker är kul. Och vet du vad? Stressen är borta, jobbet känns fantastiskt kul och jag tycker till och med att jag blivit lite smartare i hjärnan än jag var den 23 december.


Hur har det då gått med pappsen? Jo, han blev professor, startade institutionen för datalingvistik på universitetet och sålde sitt framgångsrika företag. I dag får han umgås med barnbarnen och i övrigt jobba hur mycket han vill med sina datorer och han ser ut att trivas med det, men känslan av stress går inte ur honom. Den har vuxit fast.