Det är småföretagarna som driver ekonomierna framåt!
1 november,
2009
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
Söndag och långfrukost, det är härligt även om vädret utanför fönstret är ljust grått.
Långfrukost innebär lång tid att läsa tidningen, alla delar och de flesta av artiklarna, reportagen och körniker. Maria Borelius skriver utifrån sitt arbete som vd för en organisation som jobbar för att få kvinnor i fattiga länder att starta eget. Hur fantastiskt det är att få folk att bygga sin egen framtid och skapa sina egna möjligheter.
Men det är inte bara i fattiga länder företagare behövs, stora som små. Jag har många gånger hört Camilla Littorin tala, Camilla är förbundssekreterare för FöretagarFörbundet och lovordar småföretagarnas vardag och arbetssituation.
Det citat jag gillar mest som Camilla ofta säger är "När man frågar folk hur en företagare ser ut så får man svaret en gråhårig man i dryga 50-årsåldern, inom industribranschen, med verkstad." Med de flesta företagarna i Sverige är små, microsmå och medelstora. Det är de som är smörjmedlet i samhället. Det är småföretagarna som gör att det finns en kemtvätt att lämna in kläderna på, ett fik att träffas och vila över en kopp på, taxi och annan transport. Och alla andra serviceyrken som frisörer, blomsterhandlare, ja alla sorters handlare, Yoga- och träningsstället i kvarteret osv.
I veckan pratade jag med några som var anställda. Jag har också varit anställd, hela mitt yrkesverksamma liv - förutom de senaste fem åren, så jag förstår hur de tänker. Men jag känner att jag har kommit längre och vågar tänka i andra banor, nya banor och mer kreativa banor.
När vi pratade om företagande och om småföretagandet (som jag tillhör) så ansåg de att jag bara var partiellt arbetslös. Dvs att om jag inte får några uppdrag, om inte någon köper mina varor och tjänster så blir jag arbetslös. Och visst, så är det, om ingen vill köpa det jag har att sälja så har jag inget företag och ingen inkomst och utan intänkter går företaget i konkurs och jag blir arbetslös.
Men det är precis likadant för folk som jobbar för andra. Om de inte lyckas sälja företagets varor och tjänster så får företaget inga intäkter, kostnaderna blir för stora och även om företaget inte går i konkurs så kommer det att dra ner sina kostnader. Den största kostnaden är personal.
Så oavsett om vi är småföretagare eller anställda så krävs det att vi lyckas sälja så att intäkterna blir större än kostnaderna, annars blir vi arbetslösa. Så enkelt och svårt är det. Men många som arbetar på stora företag tror att det ska ske på något annat sätt och att de har andra spelregler.
Vi är alla partiellt arbetslösa, gör vi inte ett bra jobb står vi utan. Ingen vill ha någon om inte gör något, kan något eller vill något. Alla företag söker med ljus och lykta efter säljare som gör underverk. Jag hävdar att alla på företaget är säljare, alla oavsett vilken titel det står på visitkortet ska dra in sin egen lön och alla kan det. Många gånger är det just växeln, lagret, verkstan och receptionen som gör att vi är kvar som kunder - om vi blir bra bemötta där och får hjälp när vi så önskar.
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
Långfrukost innebär lång tid att läsa tidningen, alla delar och de flesta av artiklarna, reportagen och körniker. Maria Borelius skriver utifrån sitt arbete som vd för en organisation som jobbar för att få kvinnor i fattiga länder att starta eget. Hur fantastiskt det är att få folk att bygga sin egen framtid och skapa sina egna möjligheter.
Men det är inte bara i fattiga länder företagare behövs, stora som små. Jag har många gånger hört Camilla Littorin tala, Camilla är förbundssekreterare för FöretagarFörbundet och lovordar småföretagarnas vardag och arbetssituation.
Det citat jag gillar mest som Camilla ofta säger är "När man frågar folk hur en företagare ser ut så får man svaret en gråhårig man i dryga 50-årsåldern, inom industribranschen, med verkstad." Med de flesta företagarna i Sverige är små, microsmå och medelstora. Det är de som är smörjmedlet i samhället. Det är småföretagarna som gör att det finns en kemtvätt att lämna in kläderna på, ett fik att träffas och vila över en kopp på, taxi och annan transport. Och alla andra serviceyrken som frisörer, blomsterhandlare, ja alla sorters handlare, Yoga- och träningsstället i kvarteret osv.
I veckan pratade jag med några som var anställda. Jag har också varit anställd, hela mitt yrkesverksamma liv - förutom de senaste fem åren, så jag förstår hur de tänker. Men jag känner att jag har kommit längre och vågar tänka i andra banor, nya banor och mer kreativa banor.
När vi pratade om företagande och om småföretagandet (som jag tillhör) så ansåg de att jag bara var partiellt arbetslös. Dvs att om jag inte får några uppdrag, om inte någon köper mina varor och tjänster så blir jag arbetslös. Och visst, så är det, om ingen vill köpa det jag har att sälja så har jag inget företag och ingen inkomst och utan intänkter går företaget i konkurs och jag blir arbetslös.
Men det är precis likadant för folk som jobbar för andra. Om de inte lyckas sälja företagets varor och tjänster så får företaget inga intäkter, kostnaderna blir för stora och även om företaget inte går i konkurs så kommer det att dra ner sina kostnader. Den största kostnaden är personal.
Så oavsett om vi är småföretagare eller anställda så krävs det att vi lyckas sälja så att intäkterna blir större än kostnaderna, annars blir vi arbetslösa. Så enkelt och svårt är det. Men många som arbetar på stora företag tror att det ska ske på något annat sätt och att de har andra spelregler.
Vi är alla partiellt arbetslösa, gör vi inte ett bra jobb står vi utan. Ingen vill ha någon om inte gör något, kan något eller vill något. Alla företag söker med ljus och lykta efter säljare som gör underverk. Jag hävdar att alla på företaget är säljare, alla oavsett vilken titel det står på visitkortet ska dra in sin egen lön och alla kan det. Många gånger är det just växeln, lagret, verkstan och receptionen som gör att vi är kvar som kunder - om vi blir bra bemötta där och får hjälp när vi så önskar.
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
