Löfvens svåra rävsax efter valdramatiken
15 september,
2014
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
När vi skriver om politik här på sajten är det ständigt småföretagarfrågorna som står i fokus. Men efter nattens dramatik i ett historiskt val finns det annat som kretsar i mitt huvud.
Jag vägrar att tro att 12,9 procent av svenska folket har den invandrarfientliga inställning som Sverigedemokraterna står för. Det handlar om missnöje med etablissemanget. Många har inte röstat för Sverigedemokraterna utan mot övriga partier.
Stefan Löfven som nu ska bilda regering sitter därför i en rävsax. Om hans parti och sex andra riksdagspartier fryser ut Sverigedemokraterna spelar Jimmie Åkesson och hans gäng martyrer – och får flera sympatisörer.
Det gäller därför för alla partier att nu noga fundera över hur Åkesson och hans 781 120 väljare ska bemötas med respekt för våra demokratiska principer så att inte politikerföraktet växer sig ännu starkare. En vice talmanspost åt Sverigedemokraterna skulle kunna få martyrglorian att blekna.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har tyvärr gett upp. Att han i natt meddelade att han till våren avgår hänger säkert samman med hans hantering av Sverigedemokraterna.
Det är lätt att förstå att han efter moderaternas valnederlag sa att han nu slutar med allt inom politiken. Att han meddelade detta redan nu kan antingen betecknas som ansvarslöst eller smart taktik:
Med tanke på detta var dock centerledaren Annie Lööf förvånansvärt frispråkig i valnattens kommentarer om att hon inte är mottaglig för några lockrop från Löfven. Man kan undra varför hon låste sig vid den ståndpunkten.
Det viktigaste nu är inte hur någon liten procent för arbetsgivaravgiften förändras eller om det ska var ordningsbetyg eller inte i skolan.
Det allra viktigaste är att Sverige får en handlingskraftig stabil regering med klara spelregler för framtiden. Då gäller det för politikerna att tänka i nya banor i ett val där alla utom Sverigedemokraterna är förlorare.
Misslyckas de med det är det inte bara själva politiken som kan gå över styr. Omvärldens förtroende kan också minska, vilket kan dra ned både Sveriges anseende och valuta.
Det svåra parlamentariska läget kan betecknas både som en rävsax och en mardröm för Stefan Löfven:
Jag vägrar att tro att 12,9 procent av svenska folket har den invandrarfientliga inställning som Sverigedemokraterna står för. Det handlar om missnöje med etablissemanget. Många har inte röstat för Sverigedemokraterna utan mot övriga partier.
Stefan Löfven som nu ska bilda regering sitter därför i en rävsax. Om hans parti och sex andra riksdagspartier fryser ut Sverigedemokraterna spelar Jimmie Åkesson och hans gäng martyrer – och får flera sympatisörer.
Det gäller därför för alla partier att nu noga fundera över hur Åkesson och hans 781 120 väljare ska bemötas med respekt för våra demokratiska principer så att inte politikerföraktet växer sig ännu starkare. En vice talmanspost åt Sverigedemokraterna skulle kunna få martyrglorian att blekna.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har tyvärr gett upp. Att han i natt meddelade att han till våren avgår hänger säkert samman med hans hantering av Sverigedemokraterna.
Det är lätt att förstå att han efter moderaternas valnederlag sa att han nu slutar med allt inom politiken. Att han meddelade detta redan nu kan antingen betecknas som ansvarslöst eller smart taktik:
- Genom att avgå som partiledare förstör han Moderaternas möjligheter att ingå i ett regeringsunderlag med Stefan Löfven och försämrar också Moderaternas chanser vid ett eventuellt nyval.
- Men det kan också vara smart taktik. Hans avgång gör att Alliansen spricker i sin nuvarande form. Därmed blir det lättare för de övriga tre partierna att gå åt olika håll. De kan bryta alliansöverenskommelser och gå med på Löfvens lockrop med argumentet att de gör det för att rädda Sverige.
Med tanke på detta var dock centerledaren Annie Lööf förvånansvärt frispråkig i valnattens kommentarer om att hon inte är mottaglig för några lockrop från Löfven. Man kan undra varför hon låste sig vid den ståndpunkten.
Det viktigaste nu är inte hur någon liten procent för arbetsgivaravgiften förändras eller om det ska var ordningsbetyg eller inte i skolan.
Det allra viktigaste är att Sverige får en handlingskraftig stabil regering med klara spelregler för framtiden. Då gäller det för politikerna att tänka i nya banor i ett val där alla utom Sverigedemokraterna är förlorare.
Misslyckas de med det är det inte bara själva politiken som kan gå över styr. Omvärldens förtroende kan också minska, vilket kan dra ned både Sveriges anseende och valuta.
Det svåra parlamentariska läget kan betecknas både som en rävsax och en mardröm för Stefan Löfven:
- Om han lägger fram en budget för landet tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan den och därmed han själv fällas av allianspartierna och Sverigedemokraterna.
- Andra alternativet, att lägga en budget med hjälp av Folkpartiet och Centern, känns just nu minst lika problematiskt.
