Regeringen vill se över 3:12-reglerna för oss som äger aktiebolag. Det är bra. Men risken är att det görs på helt fel sätt.

Sedan reglerna kom i samband med skattereformen 1991 har 3:12-eländet  justerats så många gånger att reglerna nu är obegripliga för nästan alla företagare och även för många så kallade experter.

I direktiven till utredningen står nu att man ska se över olika takbelopp och specialregler i ”syfte att förhindra inkomstomvandling”.

Så då kommer man väl att peta i detta lapptäcke för att försöka skapa en rättvisa som är omöjlig att uppnå hur man än gör. Resultatet blir att en litet klick skattekonsulter hittar nya lösningar och att vanliga fåmansbolagsägare blir ännu mer förvirrade.

Nej, nu gäller det att göra radikala förändringar och skrota det som nu finns. Reglerna måste göras om så att de som berörs begriper.  En del av reglerna slår egentligen rätt bra och kan stimulera företagare att anställa och öka inkomsterna.  Men problemet är att företagen inte förstår hur krångligheterna påverkar dem.

Jag har tidigare kommit med ett radikalt förslag till förenklingar som jag också dragit vid en hearing på finansdepartementet. Det upprepar jag gärna här.

Min utgångspunkt är att det finns en regel som totalt motverkar vad alla partier är överens om  - att man ska uppmuntra företagare att arbeta mer både själva och med sitt kapital.

Den vansinniga regeln säger att skatten sänks till 25 procent för den som har ett aktiebolag passivt i fem år, vilket betyder att bolagets pengar inte får investeras i andra företag och ägaren själv måste sluta arbeta i bolaget.

Mitt förslag ser ut så här:

• Låt alla aktiebolag alltid omfattas av 25-procentsregeln. Det blir en höjning för den del av vinsten som är utdelning och beskattas med 20 procent och en skattesänkning för den andra delen av vinsten.
• Denna 25-procentiga skatt skulle kunna gälla under förutsättning att ägaren tar ut lön upp till brytpunkten för statlig skatt, i år 443 300 kr.

För alla politiker och utredare som inte vet hur det nu går till i verklighet vill jag här berätta hur framgångsrika medvetna aktiebolagsägare gör:

1. Företagare med anställda räkna fram en minsta möjliga årslön, oftast kring en halv miljon, för att kunna använda en regel som utgår ifrån bolagets totalas lönesumma. Hälften av företagets totala löner får då tas ut med 20 procents skatt antingen som utdelning direkt eller som försäljningsskatt senare. Detta belopp blir ofta så stort att skatten vid en försäljning nästan alltid blir 20 procent (37,6 procent om man också tar hänsyn till bolagsskatten).
2. Framgångsrika företagareutan anställda tar ut en årslön strax under brytpunkten (443 300 kr i år) och utdelning på drygt 150 000 kronor enligt schablonregeln.  Övrig vinst ligger kvar i bolaget. När denna beskattade bolagsvinst vuxit ordentligt utnyttjar de regeln om att skatten blir 25 procent om ett bolag avvecklas efter att ha varit passivt i fem år. Den totala skattebördan blir då 41,5 procent om man tar hänsyn till bolagsskatten.

Med mitt förslag skulle vi få begripliga regler som ger rimlig skatt och stimulera till ökad aktivitet i landets fåmansföretag. Jag tror inte att det skulle minska statens skatteintäkter. Om det skulle göra det är det bara att höja de 25 procenten med någon procentenhet.

Nu uppmanar jag landets opinionsbildare, politiker och skattebyråkrater att ta detta förslag på allvar – trots att det tar jobb ifrån både skattekonsulter och skatteutredare.