Det är småföretagare som uppfinner spetstekniken
20 november,
2012
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Just nu har jag ett mycket intressant uppdrag. Jag ska ta reda på sanningen om den tekniska utvecklingen i en bransch där Sverige under många år var världsledande. Jag är förhindrad att berätta vad det handlar om, men har gjort några fynd av generell natur.
Den officiella bilden är att tekniken utvecklats av stora företag, svenska och utländska. Det är inte sant.
Innovatörerna är, med enstaka undantag, småföretagare. De stora har köpt eller stulit frukterna av deras ansträngningar. Det är som det bruka vara – storföretag är oförmögna att tänka nytt.
Här är några intressanta iakttagelser:
Alla innovatörer har på ett eller annat sätt kunskaper och erfarenheter av branschen. Flera av dem skulle ha varit kunder om någon annan skapat motsvarade produkt. I samtliga fall har processen startat med ett problem, för dem själva eller deras kunder.
Flera är fortfarande aktiva och lika fyllda av idéer. Men de har numera svårt att få gehör och riskkapital. Trots tidigare innovationer på absolut toppnivå.
Mina respondenter berättar att alla, banker och myndigheter, numera är fixerade vid riskerna. På 1980-talet och tidigare låg fokus på möjligheter. En fråga som väcks är hur många goda innovationer, hur många lovande affärsidéer som inte blir verkliga för att den stora fegheten breder ut sig.
Ett par av uppfinningarna har sitt ursprung i stora projekt drivna av myndigheter och storföretag. Småföretagare har kallats in för att lösa de handgripliga problemen. Projekten har spårat ur, beroende på att deltagande tjänstemän inte klarat av att anpassa sig till ändrade förutsättningar utan maniskt bitit sig fast vid de ursprungliga planerna. När terrängen inte motsvarar förväntningarna så har de förlitat sig på kartan.
När projekten avslutas så går alla resultat upp i rök. Projekt har inget minne, samma problem verkar gälla tjänstemän. De rensar sina hjärnor och kastar sig in i nya projekt. Men småföretagarna minns, småföretagarna har kvar ritningarna och en dag dyker det upp ett problem där den i projektet utvecklade grejen är lösningen. I ett av de fall som jag tittar på, dröjde det 14 år från att produkten utvecklades i ett projekt till att en minnesgod småföretagare efter vissa justeringar lanserade den som en världsnyhet.
Varför satsas det så mycket pengar på tjänstemän och deras projekt, när det finns småföretagare med goda idéer i stort behov av riskkapital?
Den officiella bilden är att tekniken utvecklats av stora företag, svenska och utländska. Det är inte sant.
Innovatörerna är, med enstaka undantag, småföretagare. De stora har köpt eller stulit frukterna av deras ansträngningar. Det är som det bruka vara – storföretag är oförmögna att tänka nytt.
Här är några intressanta iakttagelser:
Alla innovatörer har på ett eller annat sätt kunskaper och erfarenheter av branschen. Flera av dem skulle ha varit kunder om någon annan skapat motsvarade produkt. I samtliga fall har processen startat med ett problem, för dem själva eller deras kunder.
Flera är fortfarande aktiva och lika fyllda av idéer. Men de har numera svårt att få gehör och riskkapital. Trots tidigare innovationer på absolut toppnivå.
Mina respondenter berättar att alla, banker och myndigheter, numera är fixerade vid riskerna. På 1980-talet och tidigare låg fokus på möjligheter. En fråga som väcks är hur många goda innovationer, hur många lovande affärsidéer som inte blir verkliga för att den stora fegheten breder ut sig.
Ett par av uppfinningarna har sitt ursprung i stora projekt drivna av myndigheter och storföretag. Småföretagare har kallats in för att lösa de handgripliga problemen. Projekten har spårat ur, beroende på att deltagande tjänstemän inte klarat av att anpassa sig till ändrade förutsättningar utan maniskt bitit sig fast vid de ursprungliga planerna. När terrängen inte motsvarar förväntningarna så har de förlitat sig på kartan.
När projekten avslutas så går alla resultat upp i rök. Projekt har inget minne, samma problem verkar gälla tjänstemän. De rensar sina hjärnor och kastar sig in i nya projekt. Men småföretagarna minns, småföretagarna har kvar ritningarna och en dag dyker det upp ett problem där den i projektet utvecklade grejen är lösningen. I ett av de fall som jag tittar på, dröjde det 14 år från att produkten utvecklades i ett projekt till att en minnesgod småföretagare efter vissa justeringar lanserade den som en världsnyhet.
Varför satsas det så mycket pengar på tjänstemän och deras projekt, när det finns småföretagare med goda idéer i stort behov av riskkapital?
