Om nobben och räkmackor. Och att PÅL ska banne mej ut på marknaden under nästa år
8 oktober,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
”Ja, det är XXX””Hej, Mikaela Holegård heter jag och jag arbetar med en innovation, en ny produkt, som jag skulle vilja presentera för er. Innovationens syfte är att öka säkerheten under bilresorna, och kan på flera sätt skapa mervärde för er och era kunder.”Jaha…””Jag skulle gärna vilja presentera produkten för er””Jag känner inte att vi har behov av en sådan här produkt. Den finns inte idag och vi har klarat oss utan den hittills. Nej, jag känner att vi bara skulle ta tid från varandra. Jag tackar nej””Är du säker? Är du säker på att du inte vill se en helt ny produkt som löser problem för era kunder?” ”Det är jag. Tack så mycket…”
Så kan det gå till när man får nobben. Samtalet var mellan mig och en chef på ett av de lokala bilföretagen här i Eskilstuna. Tanken är att introducera PÅL (min innovation och packpåse vars syfte är att öka säkerheten under bilresorna) lokalt i samarbete med utvalda bilförsäljare. Efter mycket tänkande och velande fram och tillbaka känns det som en bra strategi, för jag tror att just bilhandlare är rätt kanal.
Men ja, som du ser började det ju inte speciellt bra… Nu skulle jag förstås ha ringt vidare till nästa företag på listan, men jag fick just nobben från det företag som jag hoppats på allra mest. Kanske orutinerat att ringa just det samtalet först? Eller nej, jag borde kanske snarare fila min presentation – eller? Det är alltid så svårt att veta vad man ska säga, tycker jag. Hur personen på andra sidan luren kommer att ta emot det jag säger. Om han/hon har tid just där och då när jag ringer, eller om person XXX här har haft en dålig förmiddag och bara inte hade energi att lyssna..? Tajming känns otroligt viktigt.
Jag var inte van att få nobben på det här sättet, men har fått lära mig att ta det för mina nu två år som företagare har det varit en blandning mellan ”räkmacka” och stängda dörrar. Man kan ha en föreställning och vision om hur man önskar att det ska gå till (i min värld skulle de här bilhandlarna dregla efter att få sälja PÅL ;) ) men verkligheten är ofta en annan. Det känns som att det vore mest korrekt att mentalt förbereda sig på att få 17 nej och 1 ja, så får varje ”räkmacka” bli ett stort plus.
Nej, jag får slipa till presentationen och ta nya tag. PÅL ska banne mej ut på marknaden under nästa år!
Så kan det gå till när man får nobben. Samtalet var mellan mig och en chef på ett av de lokala bilföretagen här i Eskilstuna. Tanken är att introducera PÅL (min innovation och packpåse vars syfte är att öka säkerheten under bilresorna) lokalt i samarbete med utvalda bilförsäljare. Efter mycket tänkande och velande fram och tillbaka känns det som en bra strategi, för jag tror att just bilhandlare är rätt kanal.
Men ja, som du ser började det ju inte speciellt bra… Nu skulle jag förstås ha ringt vidare till nästa företag på listan, men jag fick just nobben från det företag som jag hoppats på allra mest. Kanske orutinerat att ringa just det samtalet först? Eller nej, jag borde kanske snarare fila min presentation – eller? Det är alltid så svårt att veta vad man ska säga, tycker jag. Hur personen på andra sidan luren kommer att ta emot det jag säger. Om han/hon har tid just där och då när jag ringer, eller om person XXX här har haft en dålig förmiddag och bara inte hade energi att lyssna..? Tajming känns otroligt viktigt.
Jag var inte van att få nobben på det här sättet, men har fått lära mig att ta det för mina nu två år som företagare har det varit en blandning mellan ”räkmacka” och stängda dörrar. Man kan ha en föreställning och vision om hur man önskar att det ska gå till (i min värld skulle de här bilhandlarna dregla efter att få sälja PÅL ;) ) men verkligheten är ofta en annan. Det känns som att det vore mest korrekt att mentalt förbereda sig på att få 17 nej och 1 ja, så får varje ”räkmacka” bli ett stort plus.
Nej, jag får slipa till presentationen och ta nya tag. PÅL ska banne mej ut på marknaden under nästa år!
