Paolo Roberto: ”Går det åt helvete måste jag sälja mitt hem”
Yasemin Bayramoglu
16 augusti,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Han har 200 anställda och 13 företag. Just nu gör han en enorm restaurangsatsning.
– Det är klart man blir småskitnödig ibland, säger Paolo Roberto. Här berättar han om sina rädslor – och varför han tror på fler småföretag.
Paolo Roberto, som efter succén med sin kokbok rotad i det italienska köket nu håller på att etablera sig som storkrögare. Ingen självklar väg för killen slog sig ut från förorten kan tyckas.
Såg du dig som företagare som barn?
– Nej, jag ville ju bli arkeolog. historia är mitt absolut största intresse, skrattar Paolo.
Företagarföräldrarna fanns alltså inte där. Men han fick med sig något annat i stället.
– Som andra generationens invandrare vet man att man måste ligga i lite mer. Det går inte att luta sig tillbaka. Dessutom kommer vi napolitanare från ett fattigt område, det gäller att överleva. Den drivkraften har jag fått med mig. Och så har jag näsa för affärer.
Kampen som han förde som tonåring på gatorna ligger långt tillbaka i tiden. Nu har han alltså fullt upp med sin nya restaurangkedja. På bara några månader ska han öppnafem restauranger runt om i landet. Och inga småställen. Det är en enorm satsning.
Du framstår ju ofta som väldigt kaxig, men alla företagare blir rädda ibland. När blir du det?
– Det här med kaxig … Har man mer karisma än ett glas vatten så blir man klassad som kaxig i Sverige, säger Paolo och skrattar igen.
– Men det är klart att jag blir småskitnödig ibland. Men det tror jag är bra. Man måste ha respekt för riskerna med att driva företag. I Sverige snackar man nu om att alla ska starta företag, men man pratar inte om riskerna. Går det här åt helvete måste jag sälja mitt hem. Men är man lite skraj håller man sig på samtidigt på tårna. Jag är mest nojig innan vi sätter igång projekt, men jag är alltid lite mer nyfiken än rädd. Och väl vi är igång släpper nervositeten, då är det bara att köra. Jag är delaktig i allt i mina restauranger och gör skitjobbet.
Vad vill du att åhörarna som kommer till Driva Eget-dagen för att lyssna på dig ska få med sig?
– Jag vill att de ska våga tänka utanför boxen och inse att världen där ute kanske inte riktigt är den man trodde. Samhället genomgår en större omvälvning än någonsin just nu. Många storföretag kommer att dö. Tänk på David och Goliat – det enda Goliat hade var sin storlek. Vissa saker ser ut som styrkor men är det inte. Det finns för många Goliat just nu. Min förhoppning är att vi får betydligt fler David.
– Det är klart man blir småskitnödig ibland, säger Paolo Roberto. Här berättar han om sina rädslor – och varför han tror på fler småföretag.
Paolo Roberto, som efter succén med sin kokbok rotad i det italienska köket nu håller på att etablera sig som storkrögare. Ingen självklar väg för killen slog sig ut från förorten kan tyckas.
Såg du dig som företagare som barn?
– Nej, jag ville ju bli arkeolog. historia är mitt absolut största intresse, skrattar Paolo.
Företagarföräldrarna fanns alltså inte där. Men han fick med sig något annat i stället.
– Som andra generationens invandrare vet man att man måste ligga i lite mer. Det går inte att luta sig tillbaka. Dessutom kommer vi napolitanare från ett fattigt område, det gäller att överleva. Den drivkraften har jag fått med mig. Och så har jag näsa för affärer.
Kampen som han förde som tonåring på gatorna ligger långt tillbaka i tiden. Nu har han alltså fullt upp med sin nya restaurangkedja. På bara några månader ska han öppnafem restauranger runt om i landet. Och inga småställen. Det är en enorm satsning.
Du framstår ju ofta som väldigt kaxig, men alla företagare blir rädda ibland. När blir du det?
– Det här med kaxig … Har man mer karisma än ett glas vatten så blir man klassad som kaxig i Sverige, säger Paolo och skrattar igen.
– Men det är klart att jag blir småskitnödig ibland. Men det tror jag är bra. Man måste ha respekt för riskerna med att driva företag. I Sverige snackar man nu om att alla ska starta företag, men man pratar inte om riskerna. Går det här åt helvete måste jag sälja mitt hem. Men är man lite skraj håller man sig på samtidigt på tårna. Jag är mest nojig innan vi sätter igång projekt, men jag är alltid lite mer nyfiken än rädd. Och väl vi är igång släpper nervositeten, då är det bara att köra. Jag är delaktig i allt i mina restauranger och gör skitjobbet.
Vad vill du att åhörarna som kommer till Driva Eget-dagen för att lyssna på dig ska få med sig?
– Jag vill att de ska våga tänka utanför boxen och inse att världen där ute kanske inte riktigt är den man trodde. Samhället genomgår en större omvälvning än någonsin just nu. Många storföretag kommer att dö. Tänk på David och Goliat – det enda Goliat hade var sin storlek. Vissa saker ser ut som styrkor men är det inte. Det finns för många Goliat just nu. Min förhoppning är att vi får betydligt fler David.
