<![CDATA[Din vinst kan hjälpa fattiga i Indien. Foto: Anders Andersson]]>

Låt din vinst hjälpa andra

Anders Andersson

Publicerades: 4 juli, 2017

Driva Egets Anders Andersson har besökt Indien för att se hur välgörenhetsorganisationen Hand in hand använder aktieutdelningen från hans bolag till bistånd i små byar. Här berättar han hur du kan göra för bidra med pengar från ditt företag utan att behöva betala skatt.

Efter vad som hänt mig och min fru Margareta i Indien denna vinter tror jag att jag vet hur kungen och drottningen känner sig när de är på turné.

Bakgrunden är att mitt bolag skänkt aktieutdelning till välgörenhetsorganisationen Hand in Hand, pengar som gått till de indiska byar som vi besökt.

Det kan du också göra – och det är det mest effektiva sättet att bedriva välgörenhet för ett företag.

Margareta och Anders Andersson i Indien.

Margareta och Anders Andersson i Indien.

Hur mycket du för egen del kan ta ut ur ditt bolag med 20 procent skatt är begränsat av de eländiga 3:12-reglerna. Men därutöver kan du ge bort hur mycket som helst till vem som helst. Den som tar emot utdelningen måste då betala skatt efter de regler som gäller, oftast tjänstebeskattning om det gäller privatpersoner.

Välgörenhetsorganisationer med 90-konto är däremot skattebefriade. Varken jag eller Hand in Hand betalade alltså någon skatt på den utdelning bolaget skänkt. Alternativet hade varit att jag tagit ut lön, betalat sociala avgifter och skänkt det som blivit kvar. Då hade de fattiga i Indien fått mindre än hälften av vad de nu fått.

Läs mer på: Skänk utdelningen skattefritt

Nu innan du har bolagsstämma för verksamheten 2016 kan du välja ut en välgörenhetsorganisation som du vill stödja. I protokollet för stämman skriver du in hur mycket i extra utdelning du ska ge till denna.

Sedan är det bara att skänka pengarna och få ett kvitto på att pengarna tagits emot. Formellt heter det att du har gett bort rätten till utdelning på en av bolagets utdelningskuponger.

Jag följde för två år sedan detta råd. De skänkta pengarna var öronmärkta för ett hjälpprogram som Hand in Hand har. Byar med cirka 2 000 innevånare får hjälp som främst riktas till barn och kvinnor.

Barn som skickats på barnarbete tas hem till byarna, skolorna rustas upp och undervisningen förbättras. Kvinnor får först lära sig läsa och skriva och sedan att driva små egna företag. Kvinnorna samlas i grupper och tar själva ställning till vilka i gruppen som ska få mikrolån för att utveckla företagen. Veterinärer vaccinerar djuren, odlingsexperter hjälper till att förbättra produktionen, reservoarer byggs för att ta till vara regnvatten …

När vi besöker fyra av dessa byar har projektet pågått i 18 månader och det är sex månader kvar tills byarna ska stå på egna ben utan att få hjälp.

Vi ser att byborna är på god väg att klara det. De är i varje fall fyllda av entusiasm, och tacksamheten går det inte att ta fel på. Vi har ett dagsprogram där varje kvart är uppstyrd med aktiviteter i skolor, hos de små företagen, på scener och på gator.

När vi kommer står byborna högtidsklädda i täta led. De kastar blommor över oss, hänger blomsterkransar kring våra halsar och målar hederstecken i våra pannor. De applåderar, spelar på trummor, sjunger och sträcker ut sina händer för att ta oss i hand. Kring mitt huvud lindar de ett fem meter långt tygstycke.

I bilen till nästa by tar vi av oss kransarna, eftersom vi vet att vi ska få nya på nästa ställe. Nya hyllningar och mer handskakning. Småföretagare står på rad för att få berätta om hur de lyckas överleva.

Det hålls tal för oss, och jag svarar genom att säga hur viktigt det är med småföretag både i Indien och Sverige.

Det är all denna detaljplanerade uppmärksamhet som gör att vi känner oss som kungligheter. Jag tänker att svenska välgörenhetspengar räcker oerhört långt i dessa fattiga länder – och att det känns mycket större att ge bort pengar än att spendera på egna prylar.

Här kan du se Anders Anderssons egen film från Indien.