”Vi köpte oss ett jobb”
Yasemin Bayramoglu
27 januari,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Att börja sitt liv som egen företagare måste inte nödvändigtvis betyda att man startar ett företag. Man kan köpa sig ett jobb också! Ingrid Kindahl och maken Steve köpte en delikatessbutik. Nu har de skrivit en bok om sin företagsresa.
Rönninge Centrum är ingen vacker syn. Det vore en överdrift att påstå. Men det finns ett hus som genast drar blickarna till sig. En gammal gul träbyggnad med vita knutar. Här ryms bland annat Rönninge Delikatessbutik, som för åtta år sedan blev Steves och Ingrids.
– Jag hade jobbat på SAS i 23 år och efter det som konsult i ledarskapsfrågor och gruppdynamik, när jag började känna ’vad ska jag göra nu’? Köp en kiosk, sa Ingrid. Så började det, säger Steve.
Då var de själva stammisar i butiken. När Steve bad ägaren om företagsråd fick han motfrågan om han inte skulle köpa delin i stället för att starta något eget.
Nu har Steve och Ingrid sina egna stamkunder. (Nåja, det är Steve som gör lejonparten i butiken.) Och det som från början framstod som ett så tvärt kast – från konsultbranschen till livsmedel – visade sig inte vara det i alla fall.
– Mitt första jobb var faktiskt som trainee på KF, på dåvarande Gomans styckmästarkurs. Fast det hade jag glömt bort! skrattar Steve.
– Dolda kunskaper är något som behövs när man startar eget, säger Ingrid som svar på frågan ”vad vill ni berätta om i boken?”.
– Jag hade också dolda kunskaper, sådant som man inte tänker på i första hand. Jag är uppvuxen i Frankrike och kommer från en matfamilj, så jag kunde massor om ost, korv och lufttorkad skinka. Det viktigaste budskapet i boken är egentligen att man måste kunna så mycket. Det räcker inte att bara ha ett intresse.
Som journalist har Ingrid en trygghet i språket och vet att hantera alla vändor med myndigheter. Också detta är något som ibland underskattas menar hon. Myndighetsspråket är ett alldeles eget – om man ska nå fram.
Steve är utbildad på Handels. Så tillsammans har de en bred bas att stå på. Ändå har det varit tufft.
Fast när Steve själv funderar på sina förmågor tänker han på något helt annat.
– Jag har det naturligt i mig att jag skapar relationer, säger han.
Och det är trots allt relationerna som står i centrum i delin.
– Vi har ett motto: ”där främlingar blir vänner”. Det är syftet med det här. Att man ska kunna mötas och umgås, säger han.
Sedan man fick serveringstillstånd kan gästerna kan ta ett glas vin till delikatesstallriken på kvällen. Men TV:n på väggen visar ingen sport. Sport och nyheter blir folk ovänner om. Det får vara.
– Nej, jag tänker att vi ska ha operakvällar här, säger Steve entusiastiskt och berättar att de arrangerar klassiska konserter ibland. Intimt och väldigt uppskattat.
Och så fixar de matresor till Italien då och då. Man måste lyssna på sina kunder och vilja hänga med dem menar de. Och få dem att gilla att hänga med varandra.
– Man kan inte bara sälja till sina kunder, som en kompis sa till mig för länge sedan, säger Steve.
De bygger relationer med kunderna. Men inte bara i butiken, utan även genom bloggen. Det var den som gav upphov till första boken. Den andra bad kunderna om.
– Grundidén med bloggen var att folk skulle ha något att prata om medan de stod i kön och väntade, säger Ingrid.
Så glider samtalet över till Skatteverket. Rädslan för att göra fel.
– Låter det för tråkigt?, undrar Ingrid oroligt. Det är ju kul att driva företag också!
– Jag ser butiken som en möjliggörare, säger Steve. Genom den kan vi arrangera resor och konserter. Dessutom kunde vi genom butiken se till att få slut på Salemmarschen som hölls här varje år. Vi föreslog för kommunen att vi skulle göra en stor julmarknad på torget där det brukade bli bråk. Vi ville låta medborgarna ockupera torget i stället. Och efter två år var det slut på marschen, säger Steve nöjt.
Nu har det gått åtta år sedan köpet av delin. Steve och Ingrid börjar tänka att det räcker. Men event är något som gett Steve blodad tand. För de ju vill inte sluta hänga med sina kunder.
Rönninge Centrum är ingen vacker syn. Det vore en överdrift att påstå. Men det finns ett hus som genast drar blickarna till sig. En gammal gul träbyggnad med vita knutar. Här ryms bland annat Rönninge Delikatessbutik, som för åtta år sedan blev Steves och Ingrids.
– Jag hade jobbat på SAS i 23 år och efter det som konsult i ledarskapsfrågor och gruppdynamik, när jag började känna ’vad ska jag göra nu’? Köp en kiosk, sa Ingrid. Så började det, säger Steve.
Då var de själva stammisar i butiken. När Steve bad ägaren om företagsråd fick han motfrågan om han inte skulle köpa delin i stället för att starta något eget.
Nu har Steve och Ingrid sina egna stamkunder. (Nåja, det är Steve som gör lejonparten i butiken.) Och det som från början framstod som ett så tvärt kast – från konsultbranschen till livsmedel – visade sig inte vara det i alla fall.
– Mitt första jobb var faktiskt som trainee på KF, på dåvarande Gomans styckmästarkurs. Fast det hade jag glömt bort! skrattar Steve.
– Dolda kunskaper är något som behövs när man startar eget, säger Ingrid som svar på frågan ”vad vill ni berätta om i boken?”.
– Jag hade också dolda kunskaper, sådant som man inte tänker på i första hand. Jag är uppvuxen i Frankrike och kommer från en matfamilj, så jag kunde massor om ost, korv och lufttorkad skinka. Det viktigaste budskapet i boken är egentligen att man måste kunna så mycket. Det räcker inte att bara ha ett intresse.
Som journalist har Ingrid en trygghet i språket och vet att hantera alla vändor med myndigheter. Också detta är något som ibland underskattas menar hon. Myndighetsspråket är ett alldeles eget – om man ska nå fram.
Steve är utbildad på Handels. Så tillsammans har de en bred bas att stå på. Ändå har det varit tufft.
Fast när Steve själv funderar på sina förmågor tänker han på något helt annat.
– Jag har det naturligt i mig att jag skapar relationer, säger han.
Och det är trots allt relationerna som står i centrum i delin.
– Vi har ett motto: ”där främlingar blir vänner”. Det är syftet med det här. Att man ska kunna mötas och umgås, säger han.
Sedan man fick serveringstillstånd kan gästerna kan ta ett glas vin till delikatesstallriken på kvällen. Men TV:n på väggen visar ingen sport. Sport och nyheter blir folk ovänner om. Det får vara.
– Nej, jag tänker att vi ska ha operakvällar här, säger Steve entusiastiskt och berättar att de arrangerar klassiska konserter ibland. Intimt och väldigt uppskattat.
Och så fixar de matresor till Italien då och då. Man måste lyssna på sina kunder och vilja hänga med dem menar de. Och få dem att gilla att hänga med varandra.
– Man kan inte bara sälja till sina kunder, som en kompis sa till mig för länge sedan, säger Steve.
De bygger relationer med kunderna. Men inte bara i butiken, utan även genom bloggen. Det var den som gav upphov till första boken. Den andra bad kunderna om.
– Grundidén med bloggen var att folk skulle ha något att prata om medan de stod i kön och väntade, säger Ingrid.
Så glider samtalet över till Skatteverket. Rädslan för att göra fel.
– Låter det för tråkigt?, undrar Ingrid oroligt. Det är ju kul att driva företag också!
– Jag ser butiken som en möjliggörare, säger Steve. Genom den kan vi arrangera resor och konserter. Dessutom kunde vi genom butiken se till att få slut på Salemmarschen som hölls här varje år. Vi föreslog för kommunen att vi skulle göra en stor julmarknad på torget där det brukade bli bråk. Vi ville låta medborgarna ockupera torget i stället. Och efter två år var det slut på marschen, säger Steve nöjt.
Nu har det gått åtta år sedan köpet av delin. Steve och Ingrid börjar tänka att det räcker. Men event är något som gett Steve blodad tand. För de ju vill inte sluta hänga med sina kunder.
