<![CDATA[Samira vill få tips på hur hon ska hantera orättvisorna
i den salong där hon hyr en stol.
Illustrationer Göran Uggla]]>

”Alla är så ego på salongen”

Redaktionen

Publicerades: 26 juli, 2016

Många hyr en arbetsplats på ett kontor eller en skönhetssalong bland andra egenföretagare. Men vad gör man om förutsättningarna inte är som de utlovades? Psykologen Madeleine Gauffin ger råd till en besviken frisör.

I varje nummer av Driva Eget hjälper ­psykologen och psykoterapeuten ­Madeleine Gauffin en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och måendet.
Den här gången vill Samira få tips på hur hon ska hantera orättvisorna i den salong där hon hyr en stol.

LÄS OCKSÅ: Så förhandlar du dig till bättre inköpsavtal

Samiras brev:

Jag är frisör och hyr stol i en salong. När jag diskuterade kontraktet med personen som äger salongen fick jag veta att jag antagligen skulle kunna få kunder genom att hyra där eftersom ”alla hjälper varandra här”.
Men nu har det gått några månader och det känns långt ifrån som att alla hjälper alla. Alla kör snarare sitt eget race.

Det ingår att alla ska hjälpa till och svara i telefon och sälja produkter vid sidan av. Men det är flera som alltid låtsas vara jätteupptagna så fort telefonen ringer, det är underförstått att jag som är nyast ska svara.
Dessutom har jag fått kritik för hur jag hanterar kunderna – ibland rakt ut, ibland lite mer inlindat och insinuant.
Det handlar om att jag inte är tillräckligt ”på” när det gäller att sälja produkter för att det finns så mycket pengar att tjäna där. Men jag har inte lust att vara för ”krängig”
gentemot mina kunder för då kanske de väljer att gå till en annan frisör nästa gång.

Nu vill jag bara bort från salongen. Men jag är samtidigt låst vid ett hyreskontrakt i åtta månader till, plus att det inte är jättebra för mig att flytta runt för mycket om jag ska kunna behålla mina egna kunder …

Hur ska jag göra för att hantera situationen? Det är ju inte min salong. Jag kan inte gärna tala om för ägaren att hon gör fel, eller?
Nu vill jag helst inte gå dit ens för jag känner att jag blir så arg så fort jag kliver innanför dörren. Vill helst inte prata med de andra alls.

Madeleine Gauffins råd:

”Du slipper inte undan ett samtal med ägaren”

Det är alltid svårt när lösa boliner gäller och när man ska fördela arbetsuppgifter på ett sätt som är upp till var och ens samvete och goda vilja.
Vissa vill då alltid hjälpa till och finnas för varandra medan andra har en helt annan uppfattning om hur saker och ting ska lösas och fördelas.

Jag kan förstå att du är besviken på hur det blivit. Du får inga kunder genom att hyra där,
du känner att det är upp till dig att svara i telefon bara för att du är ny där och du upplever att du blir kritiserad för att du inte vill sälja produkterna som finns där.
Jag antar att det är ägarens produkter du syftar på som du förväntas hjälpa till att sälja.

Det är viktigt att du handlar på ett sätt som känns bra för dig. Nu vet du att arbetssättet på den här salongen inte passar dig.
Det återstår tid innan du kan lösa dig från kontraktet och till dess får du försöka hitta ett förhållningssätt som är rätt för dig.

Att anpassa dig till osynliga regler som ägaren ställt upp och som inte är i linje med dig blir helt fel för dig. Din reaktion blir en undvikande sådan.
Du vill helst slippa gå dit för att inte utsätta dig för obehaget du känner. Här finns ett och annat att lära dig om dig själv. Har du ett undvikande beteende i många sammanhang?
Vad kan det bero på tror du? Har du märkt ett sådant mönster tidigare? Tänk lite bakåt i tiden. När började ditt undvikandemönster och varför?

Ofta har vi ett sådant mönster för att vi är rädda för konflikter, det vill säga att någon ska bli arg, ledsen och besviken på oss.
Vi kan tycka att dessa reaktioner hos en annan person är så obehagliga att vi till vilket pris som helst låter bli att utsätta oss för risken.

Dessvärre kostar det oss mycket att undvika att säga ifrån. Vi blir som gisslan i andras världar eftersom vi inte vågar annat än att anpassa oss till andras normer och regler.
Vi förlorar väsentliga delar av oss själva genom att utplåna oss och bita ihop för att andra ska bli nöjda med oss. Vi förlorar på sikt vårt värde och vårt liv då vi sätter andras liv före vårt eget.

Det är bra att uppmärksamma hur vi fungerar utifrån ett undvikandesätt och att inse priset för att inte våga stå upp för oss själva.

Du behöver prata med ägaren. Det finns ingen väg runt och ur detta än att faktiskt ha ett samtal.
Även om du tänker dig att flytta efter åtta månader så är det tid av ditt liv som du ska vara på salongen och jobba. Om du inte nu tar itu med det som inte fungerar blir situationen olidlig för dig.

Man kan ta ett litet steg i taget. Du behöver inte plötsligt bli tvärtom mot undvikande – ta det försiktigt så att du inte blir vettskrämd och backar och anpassar dig igen.

Du kan be ägaren om ett samtal där ni kan prata om vad som gäller. Du behöver inte flagga nu för att du ska flytta.
Kanske kan något bli tillräckligt bra för att du ska vilja stanna kvar om du vågar säga ifrån.

Säg att du hade uppfattat det som att du skulle få draghjälp med fler kunder och att du inte tycker att det blivit så.
Tala om att du tycker det är svårt att sälja produkter till kunderna för det känns som att du prackar på dem produkter de inte bett om.

Du kan fråga hur det är tänkt med telefonsamtalen – om det finns ett tänkt system för det. Att du inte förstått hur det avtalas dag för dag.
Du kan också be ägaren att om hon har synpunkter på hur du är mot kunder att hon pratar på tu man hand med dig om det.

Du kan säga allt detta mycket vänligt och ändå vara tydlig med att du inte accepterar allt som förväntas av dig på ett outtalat sätt.
Fatta mod och stå upp för dig och det du känner är rätt för dig.