Liza Grevblad fick sin uppfinning stulen av en kinesisk tillverkare och hemsidan ser oseriös ut. Ändå är hon en sprudlande glad företagare. Hennes badbalja har blivit en supersuccé.

Liza beskriver sig själv som en inte jätteseriös företagare. Hon har provat på lite olika saker genom åren – ansiktsmålning, en butik och en förskola. Gemensamt har varit att hon drivits av lusten. Inte av pengarna. Och då kanske alla beslut inte direkt gynnat henne som företagare i det långa loppet.

LÄS OCKSÅ: Rösta på David mot Goliat-priset här

– Men det är sådan jag är. Jag köpte hellre regnkläder åt barnen än tog ut mer själv, säger Liza.

Det hon gör nu handlar inte bara om lust, utan om mycket mer – om en viktig del av livet för att må bra.

Att ta ett bad efter jobbet har varit Lizas sätt att återhämta sig. Så när flytten gick från villan till en lägenhet för några år sedan blev det jobbigt.

– Jag prövade allt! Jag har till och med badat i en svart sopsäck. Det var ju skönt med vattnet, men det blev ett himla besvär att hålla upp kanterna för att vattnet inte skulle rinna ut, säger hon.

Det blev kort sagt ingen återhämtning. Så Liza började söka med ljus och lykta efter en badbalja för vuxna som man kan placera i duschen – och som är så stadig att man kan luta sig tillbaka.

– Det finns ju några olika varianter, som uppblåsbara badkar eller gjorda i något slags textil. Men jag ville ha en stadig balja med avlopp, så att den går att tömma enkelt, säger hon.

När Liza inte hittade någon som dög bestämde hon sig för att ta fram en själv. Hon tänkte att om hon gör en badbalja i hårdplast och som går att stapla, kunde hon kanske få Ikea som kund. Liza gjorde en ritning på papper, maken gjorde en CAD-ritning och sedan fick de en prototyp i miniatyr utskriven med 3D-skrivare.

Ikea nobbade. Då letade Liza tillverkare i Sverige och fick veta att det skulle kosta upp mot 2,5 miljoner att göra en gjutform i den storleken. Någon tipsade då om Kina. Liza letade och hittade en intresserad tillverkare. 300 000 kronor skulle det kosta att ta fram baljan där. Mycket pengar för en enda person som bara vill bada …

Liza grunnade och grunnade. Åtta månader senare mejlade hon företaget för att säga att hon inte ville gå vidare.

– Men då var min mejladress spärrad där, så jag började ana oråd. Men i samma veva hade jag haft en 50-årskris och bytt efternamn, så jag lyckades ändå få tag i ett annat företag i krokarna och då fick jag syn på en bild på min balja – fast med handtag på.

Här skulle ju uppfinnaren bli jättearg, tänker man. Men inte Liza.

– Jag blev överlycklig! Då fanns ju baljan!

Att den kopierats var en mindre sak.

– Jag hade redan från början bestämt mig för att inte mönsterskydda baljan. Det kostar mycket pengar och då måste du både bevaka marknaden hela tiden och vara beredd att driva process. Skulle någon kopiera så fick det väl vara så.

Liza beställde en balja. Sedan fem till. I januari förra året blåste hon liv i det aktiebolag som hon hade hållit vilande sedan tiden med förskolan Sockerloppan. Så iväg med en beställning på 100 baljor till. En annons på Facebook gav jättebra respons.

Liza och maken satte sig i bilen och körde ut dem till kund – ända från Landskrona till Stockholm.

– Den sista baljan levererade vi i Stockholm halv tolv på natten. Kvinnan som öppnade grät av lycka när vi kom!

Och här ligger hela hemligheten med Lizas badbalja.

– Jag säljer inte en produkt, jag säljer ett behov, säger hon.

I augusti hyrde hon en liten monter på Formex-mässan i Stockholm och det blev ett himla ståhej i montern. Mässpersonalen kom på besök för att titta på det som alla pratade om.

Sedan dess har det blivit fler Facebook-annonser. I julas riktade hon en bara till Malmöområdet och då hände något som Liza inte förstår än idag.

– Den annonsen fick 4 000 delningar! En del delade för att de tyckte att det var så galet. Men det är ju lika bra det, för ju fler som ser desto bättre. Det blev fullständig hysteri. Det ringde i ett och drällde in beställningar på hemsidan. Nu väntar jag på en ny leverans på 1 000 baljor, säger hon.

Hemsidan ja … Liza tar själv upp det som vi på Driva Eget-redaktionen redan diskuterat: kan man ha en webbshop som ser ut som hennes? Den liknar inget annat.

Här kan du se Lizas hemsida: Villbada

Liza skrattar gott.

– Den ser ju helt oseriös ut. Jag har fått många samtal från kunder som undrar om det här verkligen är på riktigt. Sedan blir de överlyckliga när de förstår att det är det. Jag har även fått samtal från entreprenörer – manliga sådana – som vill ”hjälpa mig” att få ordning på mitt företag och försäljningen. Men jag vill inte ändra något. Jag är jag och jag kommer inte överge min blommiga hatt och mina starka färger.

Dessutom är det ju faktiskt inte alls säkert att en hemsida som är mer lik andras (som kanske mer motsvarar föreställningen om hur en webbshop ska se ut) funkar bättre.

Liza har lyckats med det som andra bara kan hoppas på – att hitta ett sätt som når ut till just hennes smala målgrupp. Det är personligt och träffar mitt i maggropen.

Att flytta från sitt älskade badkar blev alltså rena lyckträffen. Och visst är det lite av en ödets ironi att Liza bor på just Badhusgatan?

Fakta: Nominera

Liza och Sockerloppan har nominerats till Driva Egets pris David mot Goliat. Du kan också nominera någon företagare som du tycker tagit ooo fajten med jättarna på marknaden. Gå in på www.driva-eget.se/davidpriset